Bortaplansfördel och ett fasligt hallå

18 juni, 2020

Silly season är i full gång och även om ett par klubbar, Uppsala och Visby, ännu inte offentliggjort någon spelare, så är en tredjedel av nästa säsongs spelarkader klar. Förra spelåret passerade över 150 spelare genom SBL, och minst lika många lär det bli den här gången eftersom ett lag tillkommit.

Gemensamt för all spelare som presenteras är att de är enastående, även de som kommer att tillbringa det mesta av sin tid längst ut på bänken och knappt kommer att synas i statistikformuläret. Superlativerna haglar, och media, i de fall de är intresserade, kör copy paste på klubbarnas pressmeddelanden utan någon värdering, alternativt skapar egna överdrifter.

För att bli beskriven som en ”talang”, “supertalang” eller “framtidsnamn”, krävs inte mycket. Det kan räcka med att vara runt 20, ha snittat några få poäng i en lägre serie, eller tillbringat några år på ett mediokert college. För att inte tala om alla fenomenala trepoängsskyttar som finns därute. En spelare som förväntades bidra med sina treor, var förra säsongen sitt lags sämsta trepoängsskytt!

Men några vassa rekryteringar har redan skett och det ser ut som om det blir något av övergångarnas säsong. De skarpaste är onekligen att Luleå har lyckats knyta till sig både Ellen Nyström och Josefin Vesterberg. Ett annat bra kap har gjorts av Norrköping, när klubben värvade Lovisa Hjern från Wetterbygden, som också fått släppa ifrån sig Cajsa Uhrström (till A3) och Anna Dahl (till Telge). Och nykomlingen Helsingborg rekryterade Patricia Elias från Norrköping.

Och fler övergångar är att vänta. Frågan är t ex var Crystel Bittar hamnar. Det sägs bli antingen Eos eller Uppsala. Sofia Pelander har fått lämna A3 och uppges ha skrivit på för sin ”gamla” klubb, Norrköping. Intressant blir också att se om Louise Noaksson blir kvar i Eos eller inte. Noaksson har precis tagit sin lärarexamen och nu handlar det om var hon får ett bra jobb. Hon har i alla fall berättat att det blir full satsning på basketen. Lämnar hon Lund är Högsbo tipset. Det skulle vara en förstärkning som heter duga för Göteborgslaget. Wetterbygden kommer också att få släppa ifrån sig Eira Borgh och blir därmed den klubb som åderlåts mest. Men den saken får vi återkomma till. Och så undrar vi förstås också om Ellen Åström från Telge kommer att röra på sig, i så fall till Alvik

Det som ännu inte tagit fart är rekryteringarna av amerikanskor. Bara sex är ännu offentliggjorda, två av dem av Mark, som också skall ha en tredje. I Mark anser man att guarden Shayla Bennet från North Carolina kommer att bli ett riktigt trumfkort. Så kan det bli, för Mark har genom åren haft förmågan att hitta väldigt dugliga amerikanskor. Själv är jag mer spänd på deras andra collegespelare, Hailey Basset från Utah State. Hon är en stretch fyra på 188, som sägs ha ett högt basket-IQ.

Flera av förra säsongens stjärnor har redan skrivit kontrakt med lag i andra europeiska ligor. Och så brukar det ju vara. Över huvud taget är det sällsynt att dugliga importer stannar mer än en säsong. Natisha Hiedeman kommer att spela för Ramat Gan i Israel, Samantha Cooper hamnade i nykomlingen i den grekiska ligan, Giannina, för övrigt tillsammans med Kourtni Perry (senast i Högsbo). Och montenegrinskan Milica Jovanovic, i mitt tycke en av de mest underskattade spelarna förra säsongen, skall spela för Izmit i Turkiet. Att alla fyra får ett hyfsat lönepåslag jämfört med senaste säsongen, kan man utgå ifrån.

En som dock stannar ytterligare en säsong är Alexa Middleton, som byter från Visby till Eos, och så förstås Janel McCarville, förra säsongens MVP. Och det kan hon mycket väl bli även 2020/21, förutsatt att hon håller sig frisk och i form. Alvik har för övrigt haft en enastående kontinuitet. De tio spelarna som är signade var alla med förra säsongen och det hela ser starkt ut redan nu, även om klubben tappar Tova Sabel, som skall till college. Två spelare lär Alvik komma att komplettera med. Minst en av dem blir en import, eftersom Shanity James skall ersättas. En skulle kunna bli Martina Stålvant, som ännu inte bestämt sig. Och möjligen nämnda Åström.

Tänka sig. Nu är det bekräftat att bortalagen inte behöver bry sig om regeln att hälften av spelarna skall vara hemmafostrade när de åker med åtta spelare. Vad som gäller om de använder nio har inte gått att få besked om. Det stackars hemmalaget däremot måste ha 50% hemmafostrade, medan bortalaget får ställa upp med sex importer och två svenskor. Tala om bortaplansfördel.

Varför det här beslutet har tagits är mer än jag begriper. Att de två lagen som skall mötas omfattas av olika representationsregler är inte bara obegripligt. Det är djupt orättvist. Jag väntar med iver på att någon skall träda fram och förklara logiken med beslutet.

Det lär ha varit ett fasligt hallå när ligaföreningen och klubbarna häromkvällen hade ett möte för att fastställa hur de 619 000 kronorna som SBL Dam tilldelats av RF-pengarna, skulle fördelas. Av okända anledningar lyckades Norrköping och Telge missa mötet, och nykomlingen Helsingborg deltog inte i den omröstning som skulle komma eftersom de inte spelade i ligan förra säsongen.

Pengarna var ju tänkta som en ersättning för uteblivna intäkter eftersom säsongen avbröts i förtid, utan att det normalt inkomstbringande slutspelet kunde genomföras. Mest förlorade naturligtvis de större publiklagen, och allra mest Luleå, som ensamma har en tredjedel av all publik i SBL Dam, och  säkerligen kan ta ut högre biljettpriser än någon annan klubb. Luleå vore, allt annat lika, berättigat till en minst en tredjedel av bidraget på 619 000, alltså över 200 000.

Så mycket skulle dock inte Luleå få enligt det förslag som ligaföreningen la fram på mötet, men tanken var att pengarna skulle fördelas i förhållande till de uteblivna publikintäkterna. Ett rimligt förslag, kan man tycka.

Men se, det föll inte alls i god jord i hela församlingen. En falang, med Uppsala i spetsen, ville att pengarna skulle fördelas på ett mer solidariskt sätt mellan klubbarna, även om flera av dem knappast tappat några intäkter, möjligen blygsamma sådana. Det rapporteras att hårda ord fälldes i diskussionen, några vänskapsband lär inte ha skapats och inte blev stämningen bättre efter den röstning som följde. Med rösterna 5 mot 4 vann solidaritetsfalangen omröstningen, till stort förtret för ligaföreningen, och för Luleå, A3, Högsbo och Alvik, som utgjorde minoriteten, i Norrköpings och Telges frånvaro.

Och därmed önskar jag alla läsare en god midsommarhelg.

 

 

// Tapio Joulamo

Synpunkter och åsikter som förs fram i den här krönikan är helt och hållet skribentens egna och skall alltså inte uppfattas som officiella ställningstaganden från Wetterbygden Basketballs sida.