En onsdagskrönika

11 mars, 2020

Om sex veckor äger basketens förbundsmöte rum. Störst intresse tilldrar sig valet av ordförande, vilket inte är märkligt. Den person som skall leda den svenska basketen de närmaste åren är ju en verklig nyckelfigur.

Jag skall inte lägga mig i själva sak- eller individfrågan eller processen, utan bara lämna en kommentar om det som pågår just nu.

Ännu har inga besked kommit från valberedningen om vem man kommer att föreslå. Det som är känt är att i alla fall två personer kandiderar, men att åsikterna om de båda är ytterst polariserade. Det tycks vara mycket känslor i omlopp, där det på många håll verkar tas ställning mot den ena eller andra kandidaten, i vissa fall båda, snarare än att man har en favorit. Det finns de som fruktar att man till slut tvingas välja det ”minst onda” alternativet.

Om den här situationen består är det förstås inte till gagn för den svenska basketen. En strid om ordförandeposten kan bli splittrande. Det som behövs är samling och uppslutning, och hoppet står nu till att valberedningen kommer fram med ett namn som alla kan enas kring, allra minst ett namn som alla kan acceptera.

Och ovanpå detta, en solskenshistoria:
För två år sedan tog en pappa med sig sina två söner till Hovet i Stockholm för att se de svenska herrarna spela en basketlandskamp. Pappan hade en jobbig kväll, för grabbarna var måttligt roade av tillställningen. De satt mest och gäspade, var allmänt uttråkade och trötta. Under den andra halvleken fann pappan för gott att lämna arenan och åka hem med sina söner.

Till saken hör att pappans sport egentligen är fotboll. Basket har han, såvitt jag vet, aldrig spelat. Efter den egna fotbollskarriären har han haft stora framgångar som affärsman och de två sönerna satte han förstås tidigt i fotbollsskola. Båda grabbarna spelar och tränar numera i Djurgården och lär vara lovande.

När Sverige skulle möta Turkiet i Globen för ett par veckor sedan beslöt pappan att än en gång ta med sönerna. De hade fått platser nere på golvet och befann sig alltså ”mitt i händelsernas centrum” i den kokande grytan. Och den här gången blev det helt annorlunda. Sönerna kunde inte låta bli att gripas av den häftiga stämningen i arenan och det som hände på planen.

Grabbarna blev så tagna att de efter matchen med en mun sa till pappan: ”Vi vill börja spela basket!”. Pappan var inte direkt översvallande. Sönerna skall ju bli fotbollsspelare och att klämma in ytterligare en sport var inte vad han hade tänkt sig.

Men grabbarna stod på sig och tjatade tills pappan fick ge sig. Nu är det klart att sönerna kommer att sättas i basketträning. Kanske blir det Central som får två nya medlemmar.

 I matchen mot Turkiet syntes också två näringslivshöjdare, Skandiachefen Frans Lindelöw och finansmannen Christer Gardell, riskkapitalist och miljardär, strategiskt placerade intill generalsekreteraren Johan Stark. Båda är före detta spelare. Frasse Lindelöw har en karriär i Södertälje bakom sig, och Gardell lär en gång ha vunnit Junior SM i Basket. De rapporteras ha varit entusiastiska över det de varit med om.

Och det är ju såhär det fungerar. Tillställningen i Globen blev en megaframgång resultatmässigt och publikt, med den största publiksiffran i Europa under kvalkvällen. När det går bra för landslagen uppstår en good will som är svår att överträffa.

Basketen behöver fler spelare, fler hallar, den behöver ett ökat stöd från näringslivet och den behöver inte minst att fler som vanligtvis inte intresserar sig för basket, kommer in i värmen. Och den bästa motorn som finns för att det skall hända är landslagsframgångar. Därför var matchen i Globen så viktig, liksom damlandslagets framgång i EM och senare OS-kval.

Spridningen av Coronaviruset, och försöken att begränsa detsamma, har ju som bekant fått stora konsekvenser för idrotten. Matcher och turneringar ställs in eller spelas inför ingen eller begränsad publik, runt om i världen. I Euroleague spelades t ex inte två av matcherna i grundseriens sista omgång och inför onsdagens inledande kvartsfinaler tycks det fortfarande vara osäkert vilka matcher som kommer att genomföras.

Klart är att matchen UMMC-BLMA inte kommer att spelas, men att Fenerbahce-Bourges går av stapeln som planerat, inför tomma läktare. Vad gäller Prag-Schio meddelade FIBA att den också skall spelas inför tomma läktare, och Lyon-Nadezdha med en publik på max 1000 personer. Om de båda senare matcherna går dock rykten att de kommer att ställas in. I Prag sägs de inte vara så intresserade av ett möte med sin italienska motståndare, av kända skäl. Och ryskorna lär vara tveksamma inför risken att hamna i karantän i Lyon.

Och snart uppstår väl effekter för idrotten i Sverige. Om inte annat så finns en uppenbar risk att det kan bli begränsningar för “folksamlingar”, vilket givetvis kommer att få effekter för inte minst vinteridrotterna, som nu går in i slutspelstider. Det är ju inte otänkbart att taket för publik kommer att hamna på max 1000 eller rentav 500. Det är i så fall tråkiga nyheter såväl för publiken som klubbkassörerna. Basketen kommer givetvis att drabbas, även om publikbortfallen liksom de uteblivna intäkterna inte blir lika stora som för t ex ishockeyn.

Men än så länge rullar allt på som vanligt, och det drar ihop sig i ligornas grundserier. På onsdag kväll kommer avgörandet i grundserien i BLD Dam. Då spelar Alvik hemma mot Luleå  och med stor säkerhet blir det vinnaren i den matchen som kommer att ta hem grundserien och få fördel av hemmaplan genom hela slutspelet. Om båda lagen i övrigt ”går rent” i övriga matcher behöver Alvik vinna med minst tre poäng för att komma före Luleå i tabellen, för Luleå vann ju mötet i LEA med 71-69.

Alvik har högst troligt råd att förlora mot Luleå och ändå sluta tvåa i tabellen, för om Alvik hamnar på samma poäng som Högsbo, blir det Brommalaget som tar andraplatsen. Lagen har 1-1 i matcher och intressant nog vanns båda matcherna med 16 poäng. Då handlar det om total målskillnad, som gör att Alvik placeras före. Mycket talar alltså för att Högsbo blir trea i grundserien och kommer att ställas mot Telge i kvartsfinal. Wetterbygden och Mark blir lagen som får möta Alvik/Luleå i kvarten.

Även om platserna 4-5 är det ännu oklart. Det blir antingen Norrköping eller A3, och under alla omständigheter kommer de att störa på varandra i kvarten. Liten fördel A3 skulle jag säga eftersom Dolphins har Högsbo och Wetterbygden kvar att möta och inte har råd att förlora någon av matcherna.

Spännande dagar och matcher väntar alltså innan slutspelet drar igång. Det här är datumen då kvartsfinalerna är planerade att spelas:
Match 1: 21-22 mars
Match 2: 24-25 mars
Match 3: 26-27 mars

 

// Tapio Joulamo

Synpunkter och åsikter som förs fram i den här krönikan är helt och hållet skribentens egna och skall alltså inte uppfattas som officiella ställningstaganden från Wetterbygden Basketballs sida.