Matchen i collegebasketens slutspel, mellan Stephen. F Austin (med Stephanie Visscher) och Georgia Tech (med finskan Lotta-Maj Lehtoranta) i söndags kväll, blev en ytterst märklig och svängig historia. Spelarna i GT verkade helt tagna på sängen av SFA: s speciella sätt att spela. De zonpressar trekvartsplan varje gång de får tillfälle, från första minuten till den sista. Och sedan sjunker de ned i en match-up zon. Det hade GT oerhört svårt att hantera.

Med lite flyt i anfallsspelet gick SFA fram till 34-17 i halvtid, men i den andra halvleken blev det en total scenförändring. GT-spelarna klev fram i banan, satte press på SFA:s guards och försökte utnyttja sin bättre fysik så mycket som möjligt. På något sätt hängde ändå SFA med i matchen men förlorade den andra halvan med lika mycket som de hade vunnit den första. Visscher hade ett närskott för att avgöra matchen i slutsekunderna, men missade och det hela gick till övertid.

Och inte heller i förlängningen gick det SFA:s väg. Laget fick förlängningens två sista skott, båda under korgen, för att ta matchen till ytterligare en förlängningsperiod, men missade båda. Det tredje skottet gick i, men tiden hade gått ut innan bollen lämnade skyttens hand. Georgia Tech vann med 54-52.

Georgia Tech kom aldrig tillrätta med SFA:s spelstil, men kämpade sig till segern. De var tuffare och mer fysiska, och mer vana vid hårda matcher. SFA spelar tyvärr i en allt för enkel conference, där de har gått rent och vunnit matcherna med i snitt 30 poäng. Men den här gången lyckades SFA bara göra 18 poäng under matchens sista 25 minuter, d v s andra halvlek och förlängningen.

Visscher gjorde en bra match, spelade 45 minuter och satte 14 poäng, men är alldeles för ensam i SFA. Det hade varit intressant att se henne i något av de bättre lagen. Den nordiska kampen vanns nu av Lahtinen, som också gjorde 14 poäng och spelade 43:27.

Men en ”svenskskola” är faktiskt vidare till NCAA-slutspelets andra runda. Brigham Young, där Elsa Paulsson Glantz gör sitt tredje år, blev första laget att i årets turnering besegra ett bättre rankat lag. BYU vann mot Rutgers med 69-66 efter en dramatisk match som Rutgers länge hade ett stadigt grepp om.

Tyvärr har ju Paulsson Glantz länge dragits med en skada som gjort att hon bara har gjort några enstaka korta inhopp i fem matcher slutet av säsongen. I matchen mot Rutgers kom hon inte in på planen. I nästa runda väntar en svårare uppgift för BYU, som då ställs mot Arizona, som gjorde processen kort med Stony Brook, skolan som slog Maine i America East-finalen.

Nu är omröstningen om utmärkelserna i SBL Dam avslutad. Tvärtemot en del andra tycker jag det är helt i sin ordning att fansen den här gången har fått vara med och rösta. Fansens röster har samma tyngd, 25 %, som de övriga kategorierna som är med i omröstningen: coacherna, lagkaptenerna och media. De här spelarna röstade jag på den här gången:
Guard – Klara Lundquist
Forward – Ama Degbeon
Center – Janel McCarville
MVP – Janel McCarville
Stjärnskott – Freja Werth
Lyft – Amanda Tivenius
Försvarare – Josefine Vesterberg
Artist – Jayde Christopher

Som coach valde jag Fotios Ioannidis i Alvik. Hans lag har varit bäst under grundserien och han har gjort det som förväntats, d v s fått laget och spelet att fungera, så att seriesegern kunde bärgas med 20-2 i matcher.

Dessvärre var Ama Degbeon uppsatt som center i den lista med ”förhandsnominerade” som fanns i respektive kategori. Det gick visserligen att rösta på andra än de föreslagna, men det finns en uppenbar risk att en sådan som Degbeon får röster både som center och som forward. Och det är ju det senare hon egentligen är. Ett sådant röstningssystem kan göra att en spelare får många röster i båda kategorierna och på det sättet missar en utmärkelse.

Jag upprepar det jag skrev förra året vid samma tid: om man skall fortsätta med den här omröstningsmodellen, så skall man ta fram en lista med 5-10 kandidater per kategori, och sedan får det röstas på dem, men inga andra. Förhoppningsvis finns det några tillräckligt kunniga personer som kan ta fram sådana listor, där de bästa finns, och dessutom kan ”placera dem” i rätt kategori.

Dessutom kan man fundera på om det är lönt att utse spelare i de tre kategorierna guard-forward-center, som bygger på de traditionella fem positionerna: Point guard, shooting guard, small forward, power forward och center. Men så ser verkligheten i lagen sällan ut, vilket gör att många spelare faller ”mellan stolarna”, d vs inte naturligt kan placeras i någon av kategorierna. Och vad gäller centrarna så finns det ju ytterst få renodlade sådana i ligan. Kanske vore det bättre att helt enkelt utse en ”all star femma” och utöver det en MVP, som man gör på andra håll i världen.

Slutspelet i SBL Dam inleds på onsdag och torsdag med de första matcherna i kvartsfinalerna, och det kan bli ett intressant play off på mer än ett sätt. Visserligen tror så gott som alla att Alvik och Luleå kommer att slå sig fram till finalen, men vilka de båda får möta i sina semifinaler är på intet sätt givet. Både Norrköping och Södertälje anses allmänt ha chanser i sina respektive kvartar, mot Högsbo och A3. Att de sämre rankade lagen vinner i kvartsfinalerna händer dessutom titt som tätt.

2017 vann t e x Södertälje (på plats 5 i grundserien) mot Mark (4). 2018 slog sexan Visby ut trean Alvik med 2-1, och 2019 blev det riktigt händelserikt. Först lyckades Eos (6) vinna över Alvik (3), och så tog sig Högsbo (7) till semi genom att vinna över Luleå (3). Högsbo vann sedan semin mot Eos, men föll mot A3 i finalen.

Men det finns en annan sak som bidra till osäkerheten om hur det kommer att gå. Inga slutspelsmatcher kommer att skjutas upp, vare sig det handlar om covid eller något annat. Under grundserien har det gått att flytta fram matcher om man t e x haft misstänkt smitta i laget/klubben och sagt till om det minst 48 timmar innan uppkast. Har man tvingats avstå vid en senare tidpunkt, har det blivit wo-förlust.

Under slutspelet gäller kort och gott att man förlorar om man inte kan ställa upp och spela. Och med tanke på hur smittspridningen ser ut, och vad som hänt under säsongen, så är det inte osannolikt att matcher kommer att förloras om man har smitta eller misstänkt smittspridning i laget, och inte vågar ta risken att spela. Det vore förstås väldigt tråkigt, men icke desto mindre kan det inträffa.