Fem spelare i Wetterbygden Sparks trupp förra säsongen var födda efter sekelskiftet. Nu är det klart att minst tre i klubbens unga garde fortsätter ännu en säsong i laget. Det handlar om guarden Ebba Sjökvist, född 2000, hennes lillasyster Tilda samt Emma Johansson, de båda senare födda -03.

Mycket talar för att alla tre kommer att öka på sina spelminuter säsongen som kommer. Ebba, som hade back up rollen som point guard bakom Lovisa Hjern, är den mest rutinerade av de tre. Basketkarriären inleddes i Brahe och sedan 2016 har hon tillhört Wetterbygden Sparks, med undantag för en period då hon var borta från all basket p g a en korsbandsskada. Den inträffade i februari 2017 och först ett år senare var hon på planen igen.

Ebba har gjort 25 u-landskamper och i höst inleder hon sin tredje säsong i SBL Dam.

Och bakifrån stormar de riktigt unga fram och pockar på fler minuter. Lillasyster Sjökvist har än så länge en ligasäsong bakom sig och kommer att göra allt för att utmana storasystern på point guard positionen. Emma Johansson har redan spelat två säsonger i ligan och förväntas, liksom Tilda, ta stora utvecklingskliv och på allvar etablera sig i ligan säsongen 2020-21.

Att en klubb har två så exceptionella talanger i samma åldersgrupp, som Emma Johansson och Tilda Sjökvist, hör sannerligen inte till vanligheterna. Båda fyller 17 i år och båda förväntas få en strålande basketframtid, men i olika roller. Tilda är den vesslesnabba bakplansdirigenten som vet att hon kommer att få jobba hårt för att lyckas, med den tuffa konkurrens som råder på guardsidan, både nationellt och internationellt. Emma är något så ovanligt som en rörlig forward på 190 med fin spelförståelse. Den spelartypen är en bristvara i svensk basket men finns också stark efterfrågan på internationellt. Det finns helt enkelt inte samma konkurrens som bland guards, men samma slit kommer ändå att krävas för att nå toppen.

 

 

Tilda om Emma:
“Det är jättekul, och väldigt enkelt, att spela med Emma. Hon läser spelet så bra.”

 

 

Men det är fler saker som är speciella med den här unga duon. Det mest anmärkningsvärda är nog att, trots att båda är lokala produkter och gått i samma klass sedan sjuan, så var den gångna säsongen den första som de spelade tillsammans i ett klubblag. Det beror på att de kom olika vägar in i basketen.

Emma: “Jag började för 6-7 år sedan. Några kompisar spelade basket och jag tänkte att jag skulle testa på det eftersom jag var ganska lång. Vi tränade i Bankeryd men jag flyttade ett par år senare till Forum Basket, där jag spelade i division 2, innan jag gick till Sparks förra året.”

Tilda: “Jag kommer från en riktig basketfamilj. Min mamma Gabriella var elitspelare och båda mina syskon spelade basket, så det var självklart att jag också skulle det. Jag började i Brahe när jag gick i andra klass och spelade sedan där, bland annat två år i Basketettan, ända till 2019.”

Den allra första gången de spelade ihop var i regionverksamheten och senare i U15 och U16-landslagen och har därefter haft mycket annat gemensamt. Båda gick högstadiet på Sanda, givetvis på basketlinjen och nu fortsätter de på gymnasiet och dess NIU. Ända sedan högstadiet har de haft Francisco Pinto som gemensam nämnare. Den mångårige Sparkscoachen har varit deras basketlärare på skolan hela tiden och kommer att vara det fortsättningsvis. Så här säger Frasse om sina båda juveler:

“Både är oerhört lovande. Tilda är en oslipad diamant. Hon är kvick, med en fart som få kan matcha och är en naturlig ledare.
Emma är en speciell talang, som har lätt att ta till sig nya saker och vill verkligen lära sig hela tiden.”

De förenas också i den dröm som de har om sin framtid. Båda är uttalat tydliga i sin ambition att spela i Sparks de kommande två säsongerna, den tid de har kvar i gymnasiet. Sedan skall det bära iväg till USA och college, och därefter, om allt faller ut väl, hoppas de på att få spela som proffs utomlands.

 

 

Emma om Tilda:
“Tilda har en bra spelförståelse. Det är kul och tryggt att spela med henne. Och rolig är hon.”

 

 

Men det är en bit kvar, och mycket blod, svett och tårar. Och först handlar det om att ta tillvara på den tid de har kvar på gymnasiet och i Sparks, och fortsätta utvecklas. Nästa säsong handlar om att ta det där extra steget, att våga ta plats och att ta för sig.

Tilda: “Jag vill verkligen utöka min speltid och att jag måste jobba hårt för att förtjäna det. Då går det inte att gömma sig. Jag behöver utveckla alla delar i mitt spel och mer än något annat, skyttet utifrån.”

Emma: “Jag vill verkligen träna och förbättra mig, och bevisa för mig själv att jag kan spela på liganivån. Min framtida position är nog som fyra. Jag gillar att spela ute på planen, inte bara inside. Det finns mycket att bli bättre på.”

Just nu håller de båda löftena på avslutar sitt första gymnasieår, och måste göra det på distans, som alla andra gymnasister. Träningsfrekvensen är inte heller vad den brukar vara, på grund av tiderna vi befinner oss i. “Det är tråkigt att träna så lite“, berättade Tilda, och det kan man förstå när man vanligtvis är igång varje dag. Tjejerna tränar just två pass i veckan inomhus, huvudsakligen individuellt, och två pass fys utomhus, med basketgymnasiet.

Men snart är det förhoppningsvis dags att dra igång med full fart igen, och det blir med en ny head coach, britten Krumesh Patel. Det ser båda fram emot, även om det är som Emma säger “Det blir lite konstigt att Frasse inte är med längre”.